Expertblogg: Tillitens anatomi - Eller vem i hela världen kan man lita på?

Det finns en typ av kapital som är helt avgörande för en harmonisk tillvaro på jorden. Det kallas förtroendekapital och behövs både gentemot oss själva, mot varandra och mot världen omkring oss. Tillit är själva kittet i samhället och vi mår gott av att våga lita på varann och vilja varandras bästa.

Vi har alla kunnat ta del av exempel på de förödande konsekvenser som brist på tillit kan få för ett samhälle, såsom korruption, kriminalitet, segregation, ohälsa, otrygghet och rädsla.

I dag finns dessbättre solid forskning som visar vilken typ av faktorer som i stället skapar ¬tillit. För att underhålla tilliten i ett socialt hållbart samhälle behöver vi säkra att fem tydliga förhållanden är på plats, nämligen att det inte får finnas några strukturella hinder som förhindrar våra möjligheter till...

1)...hälsa (t.ex. farliga arbetsförhållanden eller otillräcklig vila från arbetet)

2)...inflytande (t.ex. genom undertryckande av yttrandefrihet eller negligering av åsikter)

3)...kompetens (t.ex. genom hinder mot utbildning eller otillräckliga möjligheter till personlig utveckling)

4) ...opartiskhet (t.ex. genom diskriminering eller orättvisa val till befattningar)

eller slutligen

5) ...meningsskapande (t.ex. genom undertryckande av kultur eller hinder mot samskapande av meningsfulla villkor).

Intressant, eller hur? Om vi som hastigast reflekterar över var och en av dem:

Rätten till hälsa: Att både yttre och inre stress, liksom andra hälsovådliga förutsättningar på arbetet, kan äventyra vår hälsa är ju ingen överraskning.

Rätten till inflytande: Införlivade härskartekniker och förtryckskulturer har uppenbarats mer är någonsin på senare tid, även i yttrandefrihetens högborg Sverige...

Rätten till kompetens: Liv är ju aldrig stagnation, utan ständig rörelse, och evolutionen pockar alltid på vidareutveckling. Visst har våra möjligheter att växa och utveckla vår egen kompetens via nätet exploderat i vår del av världen, men den har inte nödvändigtvis understötts av vår arbetsplats eller omvärld i övrigt.

Rätten till opartiskhet: Sverige anses ju på många sätt vara ledande inom både jämställdhet och jämlikhet, och ha storslagna visioner om mångfald, men i praktiken väljs fortfarande ofta More of the same och samma kategori bibehåller ofta makt och härlighet.

Rätten till meningsskapande - kan ju verka förvirrande för företag vars enda syfte varit lönsamhet – men drivs lyckligtvis på av de nya generationerna, som vill ha ett högre syfte med sina arbetliv.

Alla dessa fem faktorer är förstås färskvaror, som kräver löpande underhåll och lätt kan överskuggas när andra prioriteringar blir betonade. Men för att vi ens ska vilja medverka till att hålla dem levande i vår hektiska tillvaro, är det nog viktigare än någonsin att hitta vår bästa individuella strategi för att stilla våra nervsystem när de skakar. Under tillräcklig stress kan vi faktiskt alla bli monster, och ett av de främsta kännetecknen då är att man inte brukar kunna stoltsera med någon särskilt objektiv självkritik...

En klassisk modell för att beskriva hur vår skärpa och medmänsklighet kan fördunklas av stress brukar benämnas "Stresskonen" och beskriver hur vi, när stressen är låg och vi känner oss både trygga, utvilade, mätta, uppskattade och nöjda, befinner oss allra högst upp i konen. Där har vi tillgång till vår maximala intelligens och allra bästa jag. Där är vi också som mest samarbetsvilliga, omtänksamma, kreativa, ansvarsfulla och måna om helheten.

När stressen ökar - på arbetet eller privat – glider vi ner i konen och där minskar både vår intelligens, samarbetsvilja, verbala förmåga och omsorg om arbetsuppgifter och arbetskamrater.

Blir stressen ännu djupare går vi ner i ett Vi- och Dom-tänkande, och där finner vi bara trygghet i vår egen lilla grupp. Då är vi inte mottagliga för att ens vilja känna någon empati för de andra eller önska dem väl.

Vid extrem stress slår våra mest primitiva överlevnadsstrategier till, där vi går in i flykt, kamp eller att spela död, utifrån vår personlighet. (Hos blodsockerkänsliga personer kan faktiskt resan ner i stresskonen mot föga omtänksamt tunnelseende utlösas av enbart lågt blodsocker, kanske vi känner någon sådan?)

Vårt allra främsta ansvar som chefer, medarbetare och medmänniskor, tror jag är att lära känna oss själva bättre och identifiera de strategier som snabbt kan ta upp just oss ur reptilhjärne-tillståndet. Kanske är vår bästa snabb-kur en stund med medveten djupandning, en rask promenad i frisk luft, en power nap, en yogastund, meditation, debriefing med en klok vän, ett glas vatten eller vår favoritmusik, så vi kan börja resan upp ur stresskonen mot våra bästa och kloka jag igen?

När vi en gång bestämmer oss för att ta personligt ansvar för att minska stressen omkring oss - och för alla de negativa konsekvenser den får - kan vi som kollektiv börja skapa en trygg, tillitsfull och omtänksam arbetskultur, där vi lustfyllt fortsätter att växa och gläds åt att bidra till ett bättre samhälle med eoner av Love, Peace & Understanding. :)


Annika Dopping är kommunikationsstrateg och entreprenör, specialiserad på hållbarhet inom ledarskap, hälsa och miljö. Efter att ha varit tf programchef i två år vid TV4:s start har hon producerat ett 100-tal TV-program om mänskliga frågor. Idag leder och producerar hon konferenser, gör filmer och podcasts, arbetar med omvärldsanalys, affärsutveckling, R&D, utbildning och intern och extern kommunikation för företag med hållbarhetsprofil.

+46 8 562 00 480
© Great Place To Work® Institute. All Rights Reserved.
made with by CIC